Ute med kloka hästen på röda slingan. Stenig, blöt och bitvis lite otilgänglig. Jag var helt fokuserad på stigen, stenar och sankmark att jag aldrig såg de fina färgsprakande löven.
Noterar att hästen blivit lite fegare där det är lerigt och sankt sedan hon trampade ner sig ordentligt. Stod länge vid en bäck och balanserade på en sten (med mig på ryggen,och det gör knappast balanserandet lättare!) som hon tidigare bara klivit på ner i bäcken.Förut var det jag som var lite småfeg vid bäcken.
Slutsats, hästminnet är gott och läraktigheten också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar