I tisdags på jobbet berättade P vilken dramatisk helg hon hade haft. Vaknat mitt i natten och upptäckt en råtta i sovrummet. Dagen efter hade mannen inhandlat fällor och därefter åkt till stan. P kommer hem o ska kolla fällan, som är borta! Letar och hittar en råtta, vid liv, men nu med en fälla runt halsen. Efter många om och men fick råttan, efter en natt med fällan runt halsen sätta livet till.
När hon berättat hela storyn skrattade jag och sa att "Det hade ju varit lättare om du ringt så hade du fått låna min katt"
Raskt får jag mot hugg från A: "Din stadskatt tar väl inga råttor!?!"Jag försökte naturligtvis förklara vilken jaktkatt jag har och hela hans meritlista med råttor, fåglar och fladdermöss, men alla var inte helt övertygade.
Samma dag när jag kommer hem noterar jag att katten letat fram en leksak, eller rättare sagt, en "leksak". När jag kom närmare såg jag vad det var, en halvt uppäten liten råtta! I MIN lägenhet, under takåsarna!
Skrattar bäst som skrattar sist, när jag fick berätta för A om min "..stadskatt, som inte tar råttor.."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar