Aj, vilken miss!

Nu har jag gjort bort mig!
När jag åker till nya jobbet med pendeltåget passerar jag syrrans hus, så jag brukar kasta en blick när jag passerar. Jag brukar också beklaga mig för syster; "Jag förväntar mig ju att du och lille O står uppsträckta på altanen och vinkar när jag passerar" Av en slump så pratade jag med syster på eftermiddagen, en stund innan jag skulle åka hemåt och nämnde att jag skulle åka med "kvart-över-pendeln". Tåget är lite sent och jag stöter på arbetskamrat-E, och pratar med henne.
I afton ringde jag syster, för fortsatt semesterplanering:
"Vad gör lill-buddha då?"
"Åh, han sover, han var helt utmattad. Såg du oss inte?"
"Såg er?"
"Ja, vi stod ju ute på altanen och vinkade!"
"Näe, jag pratade med E"
Tro det eller ej, men syster hade packat på lille O ytterkläder, stått uppsträckt på altanen med lille O på räcket och vinkat- till mig. Och jag missade det!
Jag ser att jag missat chansen, det kommer aldrig att hända igen...så ouppmärksam jag är när de gör sig till och går ut och vinkar!