...nu igen. Jag var ute en sväng mitt på dagen med hästen och nattens oväder hade satt sina spår, inga avblåsta träd, men hela skogen var full med vatten. I princip varje stig vi klättrade uppför och nerför var som en forsande bäck. Och lite dåliga nerver hade pållan fått också, trygga lilla Saga, hon var rädd för; får (på håll, inte de som vi passerade alldeles intill), ensilagebalar, trädgårdar, skott (brukar hon vara lite skrajsen för) och får, sedda från ett annat håll. Och då blåste det i princip ingenting!
Och nu, blåser det upp igen..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar