Göteborgs varv, vilken ansträngning

Det har varit en ansträngande dag, Göteborgsvarvet. Puh, stånk och stön, en fysisk utmaning så väl som mental. Tyvärr lyckades vi, för vi var flera inblandade, inte att genomföra dagen efter det tänkta upplägget eftersom vi under första delen av loppet tappade en massa tid.

Packade lille O i bilen, snurrade runt bland en massa avstängda gator för att komma fram till syrrans svärfar och parkera. Tyvärr visade sig att det var ett centralt och bra ställe att parkera på, allt för centralt för våra syften, vi fick gå runt hela start- och målområde, där ca 50 000 löpare stod och hängde så det var en bit att gå runt. Det var här vi tappade en massa tid. När vi kom fram till Botaniska trädgården, där vi enligt dagens upplägg skulle fika i caféet, visade det sig att det bara var ca 30 minuter tills vi var tvungna att visa oss som hejarklack. Vi försökte parkera vagn och barn vid en bänk och trycka i lille O macka och fruktsmothie, ingen större framgång eftersom lille O spanat in dammen. Fikat för mig o syrran sket sig totalt, inte en chans att hinna med.
Vi hann i tid till dagens huvuduppdrag, att heja på svågern, som faktiskt såg lite sliten ut då han passerade. "Heja M, ta i nu, syrran står längre fram!", skrek jag.

Sedan kom vi till misstag två. För att slippa den långa, långa promenaden runt hela start och mål området så tänkte vi att eftersom alla har startat så vi kan gå igeonom Slottsskogen. Jo, alla hade startat, men det var ju en massa som gått i mål också. Pinsamt att klämma sig igenom horder av trötta löpare med en barnvagn; "Ursäkta, ursäkta..." Dessutom var det så avstängt att vi var tvungen att passera en läktare också...fortfarande med barnvagn!
Förstår alla vilken bedrift?!
[Va? Svåger? Ja, jo, han avverkade några kilometer på lyckad tid, men vad är det mot en barnvagn på en fullproppad läktare? ]