Livet på landet -del 1

I går kväll frågade jag fader B:
- Ska vi gå ner och släppa över korna åt dig?
Han är ju inte dummare än att han svarade:
-Ja, tack.
Jag spatserade och syrran trampade ner med cykeln. Det är inte första gången jag släppt över korna, så jag hade en bild, en vision, av hur de stod och hängde vid grinden, som de brukar göra på kvällskvisten. Jo, tjena alena, vad blåst vi blev, inte ens en liten ynka kviga stod och hängde där, alla var utspridda överallt i den stora hagen. Klev in och lockade på dom, jo, en och annan nöt tyckte det var trevligt och hakade på en liten bit, tills någon annan nöt fick för sig att vi var opålitliga för att vi inte alls liknade fader B i ladgårdsoverall. *suck och stön* Till slut, efter en halvtimmes slit, står en seg kossa kvar nästan längst ned i hagen, en som jag redan varit och puffat på en sväng utan framgång, vi travar ner båda två och får sakta, sakta övertygat kon att röra sig mot grinden, genom grinden och genom nästa grind. Vår "lilla" insats tog nästan en timme, sedan när jag går genom andra hagen tillbaka, då minsann kommer alla nötter galopperande efter mig.
-Erbjudandet kommer inte dyka upp igen, var min kommentar när vi kom hem igen.

Redan i morse satt syrran glappkäft, som bara tänker framåt;
-Nästa gång vi släpper över dom....
-Hörre du, minns du inget i dåtid, vi ska ju inte erbjuda oss igen!

I afton var det dags igen, klivade ner, denna gång med moder G som assistans, efter att jag kontrollerat i kikaren att kossorna verkligen stod och hängde vid grinden!

Slutsatsen är att kor inte är dumma, de snappade nog upp våra griniga vibbar i gårkväll efter att vi sprungit runt i hagen och uppförde sig exemplariskt i afton.